Don’t look at me gallery is an exhibition series that takes place in a basement in Amager. The gallery has a limited visibility, which gives the artists the opportunity to show works that they might not really want to show. I expect it to be personal, uncertain, fragile, uncertain and with a great risk, maybe even a risk of it being bad. The address is somewhat secret, the opening hours are spontaneous, variable and sometimes impractical. Those living in the house above the basement are invited, but beyond that, communication about address and time will be limited. I’ve talked a little about my project now and then in and of itself, but more in broad terms, I’ve tried to avoid mentioning any date or exact address. For about an hour there has been a post on instagram visible. A friend asked me about time and place, expressed with such certainty that it is something I should be able to inform about so then I just answered. A friend pointed out that it’s fun to celebrate an exhibition, and it’s true, so I couldn’t stop myself from giving out the information. I had also previously promised to invite a former teacher who gave me feedback about the project. After all, there are only a few people who have received the information about where and when.
Don’t look at me gallery är en utställningsserie som äger rum i en källare på Amager. Galleriet har en begränsad visibilitet vilket ger konstnärerna möjlighet att visa verk som dem kanske egentligen inte riktigt vill visa. Jag förväntar mig att det kommer bli personligt, otydligt, skört, osäkert och med en stor risk, kanske risk att det blir dåligt till och med. Adressen är lite hemlig, öppningstiderna är spontana, varierande och ibland opraktiska. Dem boende i huset är inbjudna, men utöver det kommer kommunikationen om adress och tid vara sparsam. Jag har pratat lite om mitt projekt då och då i och för sig, men mer i breda ordalag, jag har försökt undvika att nämna något datum eller någon precis adress eller så. Någon timme har det funnits något inlägg på Instagram uppe. En vän frågade mig om tid och plats, uttryckt med sådan säkerhet om att det är något jag borde kunna informera om så då svarade jag. En annan vän propsade på att det är ju kul att fira en utställning, och det det är sant, så då gav jag ut informationen. Jag hade också sedan tidigare lovat att bjuda in en tidigare lärare som gett mig bra feedback om projektet. Det är sammanlagt få personer som har tagit del av informationen trots allt.
Don’t look at me gallery er en udstillingsserie, der foregår i en kælder på Amager. Galleriet har begrænset synlighed, hvilket giver kunstnerne mulighed for at vise værker, som de måske egentlig ikke har lyst til at vise. Jeg forventer at projekterne bliver personlig, uklare, skrøbelige, usikre og med en stor risiko, måske endda en risiko for, at det bliver dårligt. Adressen er lidt hemmelig, åbningstiderne er spontane, varierende og nogle gange upraktiske. Dem, der bor i huset er inviteret, men derudover vil kommunikationen om adresse og tid være begrænset. Jeg har talt lidt om mit projekt nu og da i sig selv, men mere i brede vendinger, jeg har forsøgt at undgå at nævne nogen dato eller nøjagtig adresse eller noget. I cirka en time har der været et opslag på instagram oppe. En ven spurgte mig om tid og sted, udtrykt med en sådan sikkerhed, at det er noget, jeg burde kunne oplyse om, og så har jeg lige svaret. En ven påpegede, at det er sjovt at fejre en udstilling, og det er sandt, så jeg gav informationen ud. Jeg havde også lovet at invitere en tidligere lærer, som gav mig feedback på projektet. Der er stadig kun få personer der ved hvor og hvornår projektet finder sted.